morsans vardag

Ja, fy vad jag har varit dålig på att skriva i bloggen senaste tiden! Men så har också ett och annat hänt sedan sist. Men då är ju allt som vanligt då, är det nog många som säger... Vad har hänt sedan sist då? Med flyttkartongerna i stort sett inget alls, de har bytt rum och plats ett par gånger. Istället för att packa upp dem har vi sorterat och organiserat om dem ett otal gånger. Som tur är kan jag skylla på att jag faktiskt har varit sjukskriven (det ni!). OK jag är det inte längre så att nu borde jag inte ha lika mycket att skylla på, men ni som känner mig vet att jag alltid kan hitta ursäkter för det mesta.

Då ska jag ta er tillbaka i tiden några veckor. Tänk er ett hem i kaos med flyttkartonger överallt, skolstart, liten bebis, flyttstädning på gamla stället och födelsedagskalas (Unga damens första riktiga kalas - ja, hon fyller ju år på sommarlovet så att det är inte så lätt...). Då har ni bilden klar för er, det är bara en detalj som saknas, huvudpersonen (läs jag) får ett fruktansvärt (och då menar jag fruktansvärt) gallstensanfall. Jag visste inte ens att jag hade gallsten. Så att mitt i allt detta får jag åka in och ut på sjukhus en hel helg! Jag hade i och för sig inte behövt åka fram och tillbaka mellan sjukhuset och hemmet utan fått stanna där om jag ville. Men jag förklarade för doktorn hur viktigt det här kalaset var och att jag absolut behövde åka hem ett tag på eftermiddagen. För att inte tala om att jag natten innan behövde sova hemma för att få sova (visst, med en liten bebis hemma....).

Det visade sig i alla fall att jag behvövde operera bort gallblåsan och en remiss skrevs. Trots att jag skulle få förtur för operation så skulle det dröja läääänge (veckor och månader) innan jag kunde få en tid. Och här fick jag då användning för något jag aldrig trodde att jag skulle behöva i Sverige - privat  sjukvårdsförsäkring! Fyra dagar efter första kontakt med det privata sjukhuset opererades jag! Tänk vilken tur att jag inte behövde vänta på operation, nu kan jag ju äta jättemycket fet mat! Mums! Nja, så illa är det inte, men jag är glad att det är gjort ! Det var planerat och Mannen var inte i Afrika, så att jag slapp att leta efter barnvakter i panik, som jag ju fick göra när jag fick blindtarmsinflammation två dagar innan julafton! Men det är en annan historia.